50X5:39: The Ghost Ship

En av de mer kända filosofiska frågorna är den att vi inte riktigt kan skilja våra drömmar från det vi uppfattar som vår verklighet. Hela vägen från Descartes till Calderón till Russell till Wachowski-bröderna – svaret är detsamma: Du kan aldrig säkert veta att du är vaken, att du inte bara drömmer. Du tror kanske att du är säker, men om du tänker efter, då inser du snart att du var precis lika säker på att du var vaken senast du drömde. Du kan läsa den här texten och anta att jag existerar, men chansen är att Fredrik Franzén bara är en skrivande karaktär i din dröm och att du följaktligen själv kommit på det du nu tror dig läsa. Du kan kontakta mig, vi kan mötas på en bar och ta ett par öl, vi kan prata om musik, och jag kan tjata om musikvärldens bäst bevarade hemlighet – mystiska Aloof Proofs drömska album Piano Text – men jag kan aldrig vara helt säker på att jag inte sover, på att du inte bara är en del av min dröm.

Jag finner den här tanken märkligt tröstgivande.

Tänk: Kanske är hela mitt liv en utsträckt, förhoppningsvis åttio år lång dröm? Kanske vaknar jag en dag och fortsätter mitt riktiga liv? Kanske är jag egentligen en enorm, uråldrig och galaktisk amöba, som kommer att leva i årtusende efter årtusende, men som varje natt krälar tillbaka till kuvösen, somnar och drömmer i en mansålder om att vara mänsklig?

Är jag sorglig?

Lite.

Är jag du?

Kanske…